Satan på gatan

Det är alltid en fröjd att lägga på "Har du grävt någon grop idag?" med James & Karin på ett gladlynt golv. I sin egen rätt är det en kaxig poprökare från sjuttiotalets mitt, med omisskännlig trumproduktion, lysande gitarrhook och fina rader som "varför vill alla bo i en stad, dåliga lungor och ingen glad". Men det som får mig att med händerna i luften noga syna rummet medan låten rullar, är att det alltid är någon som omtumlad stannar upp i ett obestämbart inre tillstånd när de inledande raderna hörs. Att för första gången på 15 år höra en sång som ens barnajag lyssnade på om och om igen med den envetenhet som bara ett barn har - det har en viss slagkraft. Ibland kan jag tänka att jag är oansvarig då jag knappast kan veta vilka slumrande trauman denna katharsis genom barnpop väcker.

Nå, den primära anledningen till att posta den här trippeln var en låt från James Hollingworths ganska bortglömda solokarriär som följde på det i dubbel bemärkelse upplösta partnerskapet med Karin Ljungman. Från 1980 års "Den sista vargen" har vi denna svängiga guldklimp med Janne Schaffer på flyhänt gitarr; vuxenrock ska det vara men steget från de stackars barnen som leker med elden i James & Karins ödesmättade "Den da´n då skogen brann" till den moppetrimmande "Kalle" är nog egentligen inte vidare stort - är det kanske till och med samma Kalle som har med sig tändstickorna i förstnämnda sång? Men så har heller aldrig epitetet barnlåtar stått för någon musikalisk puerilisering för James Hollingworth.

James Hollingworth - Kalle [tack för rippen farsan!]

James & Karin - Den da´n då skogen brann

James & Karin - Har du grävt någon grop idag?