Det första softrockbandet på månen
Inte nog med att Dennis Yost själv kallat sitt Classics IV för det första softrockbandet i en intervju 2002, han var även före Bobby Gillespie med att spela trummor stående på scen. Dennis valde dock tidigt bort trumsetet för att kunna fokusera helhjärtat på sin sånginsats, han hade en otroligt vacker barytonröst. På några album skapade han och Classics IV musik som låter som om den kommer från en stilla plats inuti en orkan. När de övriga bandmedlemmarna lämnade honom för (soft)rockbandet Atlanta Rhythm Section någon gång under sjuttiotalets första år fortsatte han strävsamt, med fulla rättigheter till bandnamnet, att utforska den tes de från början fastlagt om stilla, kristallklar rock. Kanske är det konsekvensen i materialet som berör mig mest, även när han gör pubrock förflyttar han dig omedelbart till stormens öga , lämnad att hitta ut till tonerna av ett österländskt stränginstrument , dova gitarrer och en oroande röst som ligger och svävar någonstans högt ovanför marken.
