Mad Mats
Hans texter är ett minfält, ingen kan i alla fall anklaga honom för att vara inställsam, den gode Mats. Så tog det mig också flera försök innan jag kom förbi första låten på den första Mats Ronander-skiva jag av en händelse snubblade över en dag sent i oktober. Med fraser som "en pelare av erektion" satte jag téet i halsen, och var tvungen att föra nålen tillbaka ett hack för att se om det verkligen var just dessa ord som han så omsorgsfullt fraserade. Resten av skivan var, åtminstone textmässigt, ungefär lika apart, och det hade onekligen varit enkelt att i det här läget skriva av honom som en i och för sig skicklig gitarrist, men textförfattare? Något fick mig dock att att tveka, kanske var det fingertoppskänslan i de lätta synt- och gitarrharmonierna, eller det faktum att en av låtarna, "50/50", delar titel med ett spår på Stephen Stills skiva "Right By You" från samma år. Jag letade vidare, övertygad om att han någonstans skulle lyckas snärja mig. Och tro mig, jag blev inte besviken. På skivan "Mats" tycker jag mig se en ny sida träda fram hos Mats, betydligt mer lågmäld. Det verkar snarast som att han gått in för att översätta J.J. Cales låtar till svenska, både till text och musik. Möjligen med resultatet att en del av det subtila går förlorat, men där finns en trubbig charm som inte går att värja sig mot. Ändå är den, trots alla sina sympatiska delar, ingenting mot vad som sedan skulle komma. På skivan "Himlen gråter för Elmore James" från 1992 faller så till sist alla bitar på plats. Det som i min goda vilja funnits där outtalat hela tiden blir till ett klart stjärnfall på oktoberhimlen, och Mats Ronander ler milt mot mig från konvolutet.
